Att göra det man vill och känna att nu är jag på rätt väg känns så bra.
För första gången på länge ser jag ljuset i tunneln. Jag vet vad jag vill och nu är det dags att jobba för det.
Skolan har startat och båda mina killar har lyckats komma upp på mornarna (vilket var den största oron inför skolstarten, nja kanske en smula överdrivet men...). Yngste sonen startar sitt sista år i grundskolan, 193 cm lång och kör moppe... Vart tog åren vägen?
Äldste sonen börjar sitt andra år på gymnasiet och börjar bli vuxen. Det är också en viss tillfredställelse att se hur strukturen börjar falla på plats. Han planerar och har efter snart 10 år i skolan förstått att en planeringskalender är bra! Äntligen! vi har också börjat övningsköra och det kommer vi att fortsätta med hela hösten och förhoppningsvis har hela familjen körkort (av något slag) nästa sommar.
Så hur är läget? Stress? Jo, det är en del och med jobbet som gruppträningsinstruktör och Personlig Tränare så fyller jag kvällarna (och delvis helgerna) men vad gör det? Älskar mitt jobb och vill jobba ännu mer med detta!
I helgen blir det att kliva utanför sin "comfortzon" och ställa sig framför en jury och förhoppningsvis ta mig vidare till slutaudition i Stockholm. Tävlingen heter Les Mills Superstar och jag kommer att tävla med en låt från Bodystep. Låten heter "One Mission" och den speglar mig som person. Gåshud och energi är det som skall levereras samt en snygg teknik. Nervös?! Jodå... Har nog aldrig gått så här länge med pirr i magen... men en kollega sa till mig att "du skall ju bara göra precis som du brukar", och det stämmer ju.
"Att följa sin glädje leder ofta rätt"
/Mamma & PT-Helena
#lesmills,
