Varje dag funderar jag över varför jag väntar in i det sista för att tillslut kasta mig ut till bilen och köra som en biltjuv till tåget. Småspringer till perrongen och hinner allt som oftast. Det hade ju varit bättre att åkt 3 minuter tidigare. Tidsoptimist, nej det tror jag inte. Jag brukar alltid vara i tid till det jag skall göra.
Detsamma gäller eftermiddagarna när jag skall hem. Småspringa igenom Nordstan är något jag också gör dagligen. Förstår inte varför men misstänker att det handlar om att maximera tiden på kontoret och likadant på morgonen hemma.
Att maximera tiden är en sak som jag varje dag funderar på när tåget rullar in på stationen och personen innanför mig i sätet skall tränga sig förbi mig och mina väskor. Resenärer som har stått upp sedan förra stationen för att var först av... Varför då? En del skall säkert vidare men 90% går i samma riktning som mig. Dessutom måste jag som gärna går lite fortare kryssa mig igenom många av dom, mycket irriterande.
Stressen att hinna till dagis, till gymmet eller att hinna hem innan ett visst klockslag styr vår tillvaro med ett stresspåslag varje dag.
Vad händer om jag flyttar tiden för hämtning på dagis med 15 min... Kommer man då att flytta fram stressen en kvart? Eller varför inte skippa träningen och gå på ett senare pass? Eller rent av stanna hemma?!
Att stressa till gymmet för att hinna med Yogan? Det känns ju fullständigt normalt :-)
Kanske hade jag mått bättre av en lugnare promenad i naturen? Eller att bara varit hemma.
Kan stressen att träna ge oss andra bekymmer än att vi faktiskt "mår bra" av träning? När blir träningen ett stressmoment?
Att träna är faktiskt att "stressa" musklerna och belasta nervsystemet. Har du redan en hög stress i ditt liv så kanske inte träningen hjälper dig?!
Jag tror ju att träningen ger mig så mycket mer än "bara stress".
Glädje (Endorfiner), gemenskap, energi och framförallt Lycka (Seratonin). Många sjukskrivna kan ju idag få träning "på recept" för att man mår bättre av det.
Så vad vill jag egentligen skriva?
Jo, att varje dag lever vi i stress och att det bara är vi som kan påverka hur vi vill må.
