Vaknat på fel sida idag. Efter en underlig vecka med sjukhusbesök, magont och efterdyningar har nu smärtan gått över och jag har både kommit igång med jobb och träning.
Så idag går jag till gymmet med hoppet om att få njuta av en härlig klass och gå därifrån som en nya människa!
Så varför sitter jag här i min one-piece och tycker att allt är trist?!
Städning, matlagning, tvätt och planering för veckan som vi skall resa bort borde prioriteras. Jobbet sköter inte sig själv när jag är bortrest, inte heller skola och hem.
Sönerna skall resa bort några dagar med sin mormor och morfar men utöver det skall ju allting flyta på; mat planeras, tvätt tvättas, väskor skall fram...
... Men här sitter jag och surar och får inte rumpan ur soffan.
Lite motgångar denna vecka har fått mig att tappa fokus och trodde att helgen skulle få mig på banan igen men just nu känns det faktiskt som helgen gjort det hela värre.
En fantastiskt trevlig kväll igår med goa tjejerna och en mysig förmiddag med maken idag men den där "olust-känslan" vill liksom inte släppa taget.
Om två timmar skall jag stå på golvet i vår fantastiska Metall-sal på Endorfin och instruera Bodystep ett koncept som jag älskar och dessutom tillsammans med Karolina (och kanske Mats).
Jag hoppas att träningen kan få mig att hitta motivationen och kanske kan kicka igång självförtroendet igen.
Det regnar och jag önskar att jag kunde bara förflytta mig till något varmare ställe... Jo, men just det om en vecka åker vi... Förhoppningsvis är motivationen där då och jag kan få njuta av semester och umgås med mina vänner.
Så idag går jag till gymmet med hoppet om att få njuta av en härlig klass och gå därifrån som en nya människa!
//Helena
