Jo men det är bara att erkänna, det är härligt att vara ledig, släppa alla måsten och njuta av sena kvällar, lång sovmorgon, sen frukost osv. Ni vet alla vad jag menar... Eller?
Men så kom verkligheten tillbaka;
- tidig morgon
- lämna barn på dagis/fritids
- planera för middagen
- lägga sig i tid på kvällen
- ...
Det jag tycker att jag läser, hör och känner själv är att de flesta tycker att det skall bli skönt att komma tillbaka till bra rutiner. Inte bara rutiner kring sömn och vardagspyssel utan bättre mat och regelbunden träning.
Självklart så skall man kunna njuta av att vara ledig och verkligen ta de där lata dagarna utan dåligt samvete.
Så hur ser det ut nu?
Jag kan bara utifrån mig själv göra reflektionen att fyra veckors ("ofrivillig") vila gör det hela lite jobbigare. Med rutinen och träningen så har åtminstone jag lättare att äta bra och tänka mat över hela dagen, men utan dessa rutiner så kan det bli lite hursomhelst. ICA-besöket de flesta dagar i veckan har bestått av frågan; Vad skall vi äta idag? Vi har ätit det vi har varit sugna på för stunden. Oftast bra mat men det har ju även slunkit ner lite hämtmat de dagar vi varit riktigt lata.
Nu har min situation varit lite annorlunda eftersom jag inte fått träna (pg a en operation) men ändå tappade jag helt greppet om planeringen kring maten. Kanske hade det varit annorlunda om jag fått träna under ledigheten?!
Så nu står vi här, mitten på augusti och skall tillbaka till rutiner. Vad gör vi?
- Tänk på hur utgångsläget ser ut just nu. Du kanske inte kan starta där du slutade.
- Att ersätta glassen mot ett enklare alternativ - kvarg, lättglass eller turkisk yoghurt med bär...
- Att gå från chipsen/godiset till popcorn och frukt kan göra det lite enklare. Nötter kan fungera men är otroligt energirika så kanske inte den största skålen du hittar...
Så när du har hittat knepen som fungerar med maten så skall rutinen kring träningen in.
Min reflektion är att starta lååååååångsamt. Jag gick tillbaka till träningen en söndag, hade tagit några kortare promenader (3 km på 1,5 timma). Mötte min väninna Anna och stepbrädan, "blek om nosen" (citat från en medlem på Endorfin) och stapplade försiktigt upp och ner på brädan (inga hopp, inga överdrivna rörelser, använda golvet större delen av klassen). Så varför starta med Bodystep? Jo men där finns det en känsla, musik och Anna! Jag visste att min kärlek till konceptet skulle ge mig det där lilla extra och kraften medlemmarna ger gör det lite enklare. Helt enkelt det är så kul så man hittar energi. Så det är mitt första tips; träna något du gillar!!
Två dagar senare var det dags igen... MRL... själv... Inget gummiband, lätta vikter; det gick och jag var helt slut. Fick släpa mig hem men det var det värt.
Fortsatte med promenader, 13 min per kilometer är ingen hastighet att skryta med men jag gjorde det. Tungt och stundvis hopplöst men det går.
På den vägen är det. Igår blev det dubbelpass; CX och RPM... Hela dagen laddade jag, var helt övertygad om att det aldrig kommer att gå men det gjorde det.
Lättare gummiband, lättare vikter, planka på knä och lite lättare motstånd på cykeln. Jag gjorde det och varje träningspass utan värk, komplikationer ifrån operationen (usch, vill inte ha något sådant) är en seger.
Idag har jag gått 8 km med en snitthastighet på 10 min/km och känner att jag är på G.
Det är motigt i början efter träningsuppehåll och man känner sig som en disktrasa efteråt men det vänder
"Mot nya mål"
//PT-Helena
COACH IT SWEDEN AB
